Veckans bild, v 36


Akryl på duk, ca 40×50 cm.

Gissa tramporgel

Kvällen den 10 dec 1984 var kylig i Uppsala. Himlen var av smutsigt tegel. Snön var oberäknelig, ena stunden lös och andra stunden hård och hal. Mikroskopiska regndroppar letade sig igenom kläderna.
Inne på krogen låg cigarettröken tät. Det var inte så mycket folk. Vi hängde av oss och beställde in en varsin öl. Stämningen var inte direkt uppsluppen. Dämpad vinterkänsla med ett par veckor kvar till jul.

Det fyllde sakta på med folk. Ändå var det inte speciellt många som hade letat sig dit. Ett hundratal kanske. Det är kanske inte så konstigt. Vi hade sett affischen av en slump och någon annonsering tror jag knappast gjordes alls. Både artisten och bandet var på deken vid den här tidpunkten. Jag såg en intervju för inte så länge sedan med James Young, som spelade synth. Han menade att hela hans värld under flera års tid var den folka-buss som de använde för att hanka sig fram mellan små spelningar på klubbar och krogar i Europa.

Den samlade publiken var lugn och sansad. Folk satt ner, antingen som vi, vid ett bord, eller på golvet framför scenen. Folk letade försiktigt en tom sittplats framför scenen. Fyra personer rörde sig målmedvetet närmare scenen för att sedan ta ett steg upp på den, ställa ifrån sig glasen, hänga av sig ytterkläderna och hänga på sig instrumenten. Vi satt stumma av beundran.

Inspiration

Ny webbsida och Veckans Bild

Välkommen till min nya hemsida!

Som du säkert förstår kommer det att handla mycket om jag, mig och mitt, konst, musik, design, nyheter, nostalgi, apati och om mycket annat som roar och oroar.
Än så länge är det ganska tyst och lugnt här. Bara mina gamla jobb och jag …

Veckans bild

När det gäller foto börjar mina äldsta negativ få nostalgivärde.
När det gäller tecknad bild så har jag sporadiskt hållit pennorna vid liv också vid sidan av arbetet, så jag har ett antal bilder där med som skulle vara kul att få dela med sig av. Detta kommer att ske i form av “Veckans bild”.

OK. Då kör vi.

Veckans bild

Veckans bild är ett porträtt ur minnet av en familj jag träffade ibland i början av 80-talet, denna ljuva epok då människosläktet samlades under spisfläktar i sällskap av ett paket Gul Blend och en temugg instantkaffe. Det är skymning, månaden är november. Det luktar våt hundpäls och cigarettrök. Det susar i fläkten, bubblar i damejeannen och TV:n och radion står på.
Tusch och akvarell + akvarellpennor.

Return top

Ola Höglund

Grafisk designer med studiebakgrund inom konst- och design, marknadsföring, branding och design management. Pigg på profileringsuppdrag såväl som formgivning och produktion i olika media. 20 års erfarenhet.